Historia

Finlands studentkårers förbund (FSF) r.f. fick sitt upphov i studerandenas behov av att öppna sina fönster mot resten av världen och delta i internationellt studentsamarbete.
Finlands studentkår (sedermera Studentkåren vid Helsingfors universitets, HUS) och Åbo Akademis Studentkår (ÅAS) grundade FSF 6–10.3.1921. År 1927 slöt sig också studentkåren vid Åbo universitet (Turun yliopiston ylioppilaskunta, TYY), Tekniska Högskolans Studentkår (THS), studentkåren vid Helsingfors handelshögskola (Kauppakorkeakoulun ylioppilaskunta, KY) och Svenska handelshögskolans studentkår (SHS) till samarbetet. De sex studentkårerna hade sammanlag 5 515 medlemmar.

Efter kriget ökade förbundets medlemsantal snabbt. På 1960- och 1970-talen grundades ett antal nya högskolor, och då de gamla högskolorna samtidigt växte, expanderade förbundet kraftigt både till antalet medlemskorporationer och till antalet medlemmar i medlemskorporationerna. Sammansättningen hos förbundets medlemsbas har hela tiden förändrats. Utbildningsenheter som tidigare varit autonoma har slagits ihop med universitet, och samtidigt har studentkårerna vid dessa enheter sammanslagits med respektive universitets studentkår. Därutöver har förbundet också godkänt nya medlemskorporationer. För tillfället har förbundet 22 medlemskorporationer, och dessa korporationer inalles ungefär 135 000 medlemmar.

Storleken på FSF:s styrelse har varierat mellan femton och fem medlemmar. Styrelsen, som väljs för ett år i taget, har numera en ordförande och ytterligare sex medlemmar. På kansliet arbetar förutom generalsekreteraren sex visstidsanställda specialsekreterare och en permanent personalstyrka på tre personer, varav en på deltid. Sedan våren 1994 ligger förbundets kansli på Kalevagatan 3 i Helsingfors.

Ideologier
Det har alltid hört till studentrörelsens mest centrala idéer och plikter att bekymra sig över fosterlandets välstånd och framtid. Studentpolitiken har varit en tankesmedja och framför allt ett ställe där aktiva personer tillägnat sig värderingar och tankar som de sedan spritt omkring sig när de flyttat vidare ut i samhället. Samtidigt har också de förändringar som skett i samhällets ideologiska klimat återspeglats i förbundets verksamhet.

I förbundets barndom var det de nationalistiska strömningarna, skyddskårerna och försvarsandan som inverkade på studentpolitiken. Vid slutet av 1920-talet och under det följande decenniet stod Akateeminen Karjala-Seura (”Akademiska Karelen-Sällskapet”), AKS, för ett betydande inslag bland studenterna. När språkstriden var som häftigast drog de svenskspråkiga studentkårerna sig ur förbundets verksamhet, och de återinträdde först år 1941.

De allmänna ideologiska stämningarna har alltid synts i FSF:s verksamhet, vare sig det handlat om fosterlandets sak, miljötänkande, fredsarbete, företagsdemokrati, jämställdhetssträvanden eller frågan om i vilken ålder de finländska medborgarna skall bli myndiga.

Mångsidig samhällelig verksamhet
Under krigets senare år och framför allt början av efterkrigstiden kom sociala frågor att stå i förgrunden: till förbundets viktigaste uppgifter hörde bland annat att bistå invalidiserade studerande, liksom också försöka råda bot på den skriande bostadsbristen och ordna med boende för studenterna. Det grundades en hälsovårdsbyrå inom FSF, och den byrån kom senare att utvecklas till det som idag är Studenternas hälsovårdsstiftelse SHVS.

AKS upplöstes efter kriget, men också det mentala arvet efter sällskapet måste kväsas. Då steg Akademiska Socialistsällskapet (Akateeminen Sosialistiseura) fram som en stark aktör inom studentvärlden, och också FSF kom att stå i ett nära förhållande med sällskapet.

På 1950-talet genomfördes en omfattande organisationsreform som ledde till att hälsovårdsarbetet flyttades över till en nygrundad stiftelse, medan ett nytt företag Ylioppilaspalvelu grundades för serviceverksamheten (reseverksamhet, bostadsförmedling m.m.); Ylioppilaspalvelu utvecklades senare till Travela, som idag heter Kilroy Travels. FSF tog ställning till den politik som landet förde, och bl.a. uppmanades studenterna att inte delta i generalstrejken år 1956. Trafiken stod stilla, posten samlades på hög, men studenterna gick till fots till sina föreläsningar.

På 1960-talet kom den högskolepolitiska – och över huvud taget hela den utbildningspolitiska – diskussionen på allvar igång. Det fanns ett flertal synnerligen aktiva kommittéer som dryftade utbildningspolitiska frågor. FSF utförde betydande forskningsarbete för att få den viktiga grundkunskap om studerandenas levnadsförhållanden som verksamheten skulle byggas på. Återigen fick socialpolitiken en viktig roll i förbundets verksamhet.

Den kraftiga ideologiska utvecklingen och samröret med olika enfrågerörelser under 1960- och 1970-talen utgjorde i sin tur gnistan till de omfattande studentrörelserna under de stora åldersklassernas studietid och till den partipolitisering som gav FSF en stark prägel under 1970-talet. Förbundet tog ställning i alla samhällsfrågor.

Ett beslut vid FSF:s förbundsdag år 1969 ledde till att det grundades stiftelser eller andra organisationer som hade i uppgift att bygga och upprätthålla studentbostäder på det lokala planet. I början var det FSF som koordinerade samarbetet mellan dessa stiftelser. Idag sker samarbetet inom ramen för Finlands studentbostäder Ab (SOA), där också FSF är delägare.

Representanter för FSF deltog aktivt i arbetet med att grunda den statliga studiestödscentralen. FSF verkade för att studiestödssystemet skulle utvidgas så att det omfattade alla dem som fortsatte utbilda sig efter läropliktsskolan – någonting som kom att förverkligas. Studenternas utkomst fortsätter att vara ett olöst problem även om det förvisso har gjorts stora framsteg i frågan. FSF höll länge fast vid grundprincipen att studiestödet måste vara på en sådan nivå att det inte behövs några indirekta stödformer. I slutet av 1970-talet godkände förbundet emellertid det faktum att det nog fortfarande skulle ta lång tid innan studiestödet uppnådde en sådan omfattning, och så kom studenternas måltidsstöd att drivas igenom. Det var också FSF som en gång i tiden förhandlade fram studentrabatter vid de offentliga kommunikationsmedlen, en förmån som det ännu idag krävs mycket arbete för att upprätthålla.

FSF har också deltagit i arbetet när nya högskolor grundats och examina reformerats. En gång i tiden arbetade FSF för att de lägre högskoleexamina skulle slopas, men när det med tiden visade sig att dessa examina hade sin funktion i vårt utbildningssystem, hörde FSF till dem som explicit ville att de skulle återinföras. FSF fäste beslutsfattarnas uppmärksamhet vid att högskolorna saknade studierådgivning, utbildade studiehandledare och tog i högskolerådet upp frågan om studiesekreterare. Nuförtiden finns det sålunda studierådgivning vid högskolorna, vilket dagens studerande uppfattar som en självklarhet. Också för reformen av universitetens och högskolornas förvaltning arbetade FSF kraftfullt, med principen om en man och en röst som yttersta mål. Studenterna fick till sist sina mandat i högskolornas administrativa organ, om än studenternas andel av det sammanlagda antalet mandat blev lägre än de hade hoppats på.

Från och med 1980-talet har jämställdhets- och miljöideologierna genomsyrat hela FSF:s verksamhet. Sakta men säkert har man också frångått de partipolitiska kriterierna vid val av styrelsemedlemmar eller sekreterare, och vid ingången till detta decennium uppnådde de obundna en dominerande ställning i förbundet.

Internationalismen en viktig grundsten
Genom hela förbundets historia har den internationella verksamheten utgjort en viktig del av verksamheten. Redan på 1930-talet arrangerade FSF internationellt utbyte av praktikanter och stipendiater, liksom också allmänna utlandsresor. Redan på den tiden fanns det ett internationellt studentkort. Samarbetet blomstrade mellan de så kallade SELL-länderna (Finland, Estland, Lettland, Litauen), och förbundet publicerade böcker som ökade kännedomen om Finland på ett flertal olika språk.

Den internationella verksamheten sattes på undantag på grund av kriget, men sedan det åter blivit fred återupptogs den mycket snabbt. Nya, globala former för studentsamarbete uppstod. FSF var med om att grunda den världsomfattande organisationen International Union of Students (IUS), men upplevde emellertid snart organisationens arbete som problematiskt och utträdde ur den efter folkresningen i Ungern år 1956. FSF ordnade en stor och framgångsrik insamling till förmån för flyktingar från Ungern, och ordnade så att två flyktingstuderande fick komma till Finland som stipendiater för att studera. Redan innan FSF utträdde ur IUS anslöt sig förbundet till International Student Conference (ISC) som grundats som motpol till IUS. FSF ingick också bilaterala samarbetsavtal, närmast med östeuropeiska studentorganisationer. Det blev en viktig – om än inte alldeles friktionsfri – uppgift att skapa kontakter med organisationer i Sovjetunionen. Det började också ordnas regelbundna träffar mellan de nationella studentförbunden i de nordiska länderna. Förutom att FSF deltog i det europeiska studentsamarbetet upprättade det också biståndskontakter. Såväl det nordiska samarbetet som utvecklingssamarbetet fortsätter ännu idag, men det multilaterala samarbetet fortsätter endast på europeisk nivå. Såväl ISC och IUS som de långsiktiga bilaterala samarbetsavtalen har förpassats till historien.